En personlig och gripande berättelse ur verkliga livet om den livsfarliga duktigheten. Kina bor i London, där maken är diplomat. De har nyss adopterat två pojkar när tillvaron blir en mardröm. Maken avlider plötsligt och efterlämnar en ekonomi i spillror. Kina får ingen tid för att sörja – barnen behöver en trygg uppväxt och skulderna måste betalas.

Hon flyttar hem till Sverige för att reda upp kaoset. I tio år finns hon till för allt och alla – en masochistisk duktighet som går över styr. Slutligen rasar hon ner för trappan och vaknar på sjukhus med hjärnskador. Inte ens då kan Kina acceptera läkarens ord du är utbränd.

Duktigheten finns kvar inom henne – hon försöker envist rehabilitera skadorna på samma sätt som hon redde upp sitt liv efter makens död. Sjukvården hon möter har resurser för hjärnskadorna, men inte för utbrändheten som orsakade dem. Hon är en patient som hamnar mellan stolarna. Hennes strävan efter att få leva ett balanserat liv, att få komma tillbaka ut i arbetslivet, får inget gensvar hos vare sig läkarna eller de sociala myndigheterna.

Det är svårt att inte ryckas med i Kinas berättelse som väcker en rad känslor. Stundtals blir man arg för att hon inte förstår bättre, stundtals är man full av medlidande, och ibland väcks till och med ett och annat leende. Kina rannsakar sig själv och de människor som på olika sätt styr över hennes öde – kronofogden, socialtanten, läkarkåren. Man häpnar, fascineras och läser vidare. Denna engagerande varningsklocka väcker insikter hos alla, vare sig vi själva tillhör dem som rusar alldeles för fort genom vardagen och vänjer sig vid det, eller inte.

Kina Alsterdal har i många år arbetat som skribent med drygt tusen krönikor i tidningar och Sveriges Radio. Eftersom hon inte hittade boken hon letade efter under sin sjukperiod, skrev hon den själv. Nu, tre år efter fallet, längtar hon efter den dag då hon inte längre behöver vara sjukskriven.